Första gluggen

Så igår var det då dags för ögonblicket både jag och Nellie hade fasat lite för. Gången innan vi var hos tandläkaren för att ta röntgenbild och kolla tanden var det stört omöjligt att få det gjort. Hon totalvägrade och blev panikslagen så till slut fick vi en ny tid. En lite längre tid så det skulle finnas utrymme att lirka med henne. Gången efter vi var tillbaka hade det kommit fram att det var stolen hon tyckte var läskig för att den rörde på sig. Jag kom överens med henne om att tandläkaren skulle ställa in stolen innan vi satte oss i den. Men trots att jag både lirkade och försökte hålla fast henne gick det inte. Så med det för mina ögon fasade jag mycket för hur gårdagen egentligen skulle bli då jag skulle vara tvungen att hålla i henne jättehårt trots panik medan hon fick spruta i munnen.

Vi hade tid på eftermiddagen först så förmiddagen flöt på som vanligt. Jag på jobbet och Nellie på dagis. Ville spendera så lite tid med Nellie som möjligt innan så inte min oro skulle synas för den måste ju lämnas hemma vid sådana tillfällen.

När jag hämtade Nellie ville hon såklart först inte gå till tandläkaren men jag bar in henne. Sedan ville hon varken väga sig eller ta medicin men jag lyckades lirka henne till att göra båda. Sedan fick vi sitta i ett rum med lite tidningar, kritor och tv och vänta en stund medan den lugnande medicinen skulle värka. De sa att den skulle påverka balansen, ta bort närminnet men inte hennes vilja så jag skulle vara beredd på att hjälpa till att hålla fast hennes armar. Under tiden vi väntade satt Nellie och sjöng på alla möjliga sånger och ganska snabbt märke jag att hon glömde bort orden och började hitta på egna. Då tyckte tandläkaren att det var alldeles lagom och förflytta oss.

De visste om att hon var rädd för stolen så de hade ställt in den innan vi kom. Såklart ville hon ändå inte ligga i den men med lugnande medicin i kroppen var det inga problem att trycka ner henne i den och få henne ligga kvar. Nellie fick koncentrera sig på ett klistermärke i lampan medan tandläkarna pratade med henne och ställde frågor och gav henne bedövning. Först i form av salva på tandköttet innan hon fick sprutor. Hon låg snällt och modigt kvar även när det gjorde ont på henne. Tanden lirkades ut lätt och smidigt och när blödningen stoppat fick jag bära tillbaka henne till rummet igen där vi skulle vila en stund och för att de ville se att medicinen försvann ur kroppen. Där fick hon välja leksaker i lugn och ro och även kika på sin lilla tand som hon fick med i en lite skattkista. Det var en stolt Nellie som ringde videosamtal till både pappa och morbror för att visa upp sin glugg.

När det var dags att åka hem ville hon inte det och först då började hon gråta och skrika. Fick övertalat henne att det iaf var bättre att åka och hämta Elias och sedan åka hem. På kvällen hade vi en tjej på ett riktigt bra humör så vi funderade på om vi kanske skulle dra fler tänder på henne. ;-) Hon är oftast så trött på kvällarna så det är inte alltid humöret är det bästa då.

Nellie själv påpekade att när vi skulle åka hem så ville hon inte det och DÅ började hon grina. På kvällen när vi pratade om tandläkaren sa Nellie att hon hade fått leka för lite med leksakerna i väntrummet och var helt villig att offra alla sina tänder för att få göra det. ;-) "Om jag tappar alla mina tänder hos tandläkaren då får jag leka där hela dagen". :-) Jag lovade henne att när vi skulle dit igen på efterkontroll är det en dag vi är lediga och då går vi dit lite tidigare så hon hinner leka där.

Tanden eller rättare sagt gluggen verkar må bra för hon äter som en häst och tuggade i sig morot idag. :-) Och jag undrar om medicinen verkligen tog bort närminnet för hon kommer ihåg alla färger som pingvinen på klistermärket hade. Men å andra sidan spelar det ingen roll när hon säger att det gick bra hos tandläkaren. Jag fasade för att detta skulle ge henne tandläkarskräck men än så länge verkar det som att det är tvärtom. :-)

Nellie med sin glugg och tandskattkista.