Inneboende gäst?

En natt i början av veckan så vaknade jag av att Nellie stod i köket och helt hysteriskt och livrädd ropade och skrek att jag skulle komma och hämta henne. När jag kom upp till henne stod hon som fastfrusen i golvet och såg panikslagen ut. Jag bar henne till sängen och vi kunde snabbt sova vidare. På morgonen babblade hon om gubben i vårt rum med tofsar. Eftersom vi hade lite bråttom till dagis hade jag inte riktigt tid att forska vidare om denna gubben.

På kvällen frågade jag Nellie om hon hade drömt något hemskt. Då berättade hon att när hon stod i köket och skrek hade det kommit ut en ur vårt rum som gick på alla fyra och var svart och var jätteläskig.
-Jag visste inte att vi hade en sådan hemma. Men nu är den borta.

Nästa morgon hittade inte Nellie skärpet till sina byxor och frågade om jag visste vart det var. Jag funderade lite men kunde inte komma på vart jag hade sett det. Då säger Nellie argt;
-Det är den som är svart och går så här (på alla fyra) och är mörk som har ätit upp mitt skärp.
-Jasså, äter den skärp?
-Jaa, och den har ätit upp mitt skärp, säger hon ännu argare och lägger armarna i kors över bröstet.

Jag vet inte vad för inneboende gäst vi uppenbarligen har men det verkar som att hon inte är rädd för den längre utan arg istället. :-)

Första gluggen

Så igår var det då dags för ögonblicket både jag och Nellie hade fasat lite för. Gången innan vi var hos tandläkaren för att ta röntgenbild och kolla tanden var det stört omöjligt att få det gjort. Hon totalvägrade och blev panikslagen så till slut fick vi en ny tid. En lite längre tid så det skulle finnas utrymme att lirka med henne. Gången efter vi var tillbaka hade det kommit fram att det var stolen hon tyckte var läskig för att den rörde på sig. Jag kom överens med henne om att tandläkaren skulle ställa in stolen innan vi satte oss i den. Men trots att jag både lirkade och försökte hålla fast henne gick det inte. Så med det för mina ögon fasade jag mycket för hur gårdagen egentligen skulle bli då jag skulle vara tvungen att hålla i henne jättehårt trots panik medan hon fick spruta i munnen.

Vi hade tid på eftermiddagen först så förmiddagen flöt på som vanligt. Jag på jobbet och Nellie på dagis. Ville spendera så lite tid med Nellie som möjligt innan så inte min oro skulle synas för den måste ju lämnas hemma vid sådana tillfällen.

När jag hämtade Nellie ville hon såklart först inte gå till tandläkaren men jag bar in henne. Sedan ville hon varken väga sig eller ta medicin men jag lyckades lirka henne till att göra båda. Sedan fick vi sitta i ett rum med lite tidningar, kritor och tv och vänta en stund medan den lugnande medicinen skulle värka. De sa att den skulle påverka balansen, ta bort närminnet men inte hennes vilja så jag skulle vara beredd på att hjälpa till att hålla fast hennes armar. Under tiden vi väntade satt Nellie och sjöng på alla möjliga sånger och ganska snabbt märke jag att hon glömde bort orden och började hitta på egna. Då tyckte tandläkaren att det var alldeles lagom och förflytta oss.

De visste om att hon var rädd för stolen så de hade ställt in den innan vi kom. Såklart ville hon ändå inte ligga i den men med lugnande medicin i kroppen var det inga problem att trycka ner henne i den och få henne ligga kvar. Nellie fick koncentrera sig på ett klistermärke i lampan medan tandläkarna pratade med henne och ställde frågor och gav henne bedövning. Först i form av salva på tandköttet innan hon fick sprutor. Hon låg snällt och modigt kvar även när det gjorde ont på henne. Tanden lirkades ut lätt och smidigt och när blödningen stoppat fick jag bära tillbaka henne till rummet igen där vi skulle vila en stund och för att de ville se att medicinen försvann ur kroppen. Där fick hon välja leksaker i lugn och ro och även kika på sin lilla tand som hon fick med i en lite skattkista. Det var en stolt Nellie som ringde videosamtal till både pappa och morbror för att visa upp sin glugg.

När det var dags att åka hem ville hon inte det och först då började hon gråta och skrika. Fick övertalat henne att det iaf var bättre att åka och hämta Elias och sedan åka hem. På kvällen hade vi en tjej på ett riktigt bra humör så vi funderade på om vi kanske skulle dra fler tänder på henne. ;-) Hon är oftast så trött på kvällarna så det är inte alltid humöret är det bästa då.

Nellie själv påpekade att när vi skulle åka hem så ville hon inte det och DÅ började hon grina. På kvällen när vi pratade om tandläkaren sa Nellie att hon hade fått leka för lite med leksakerna i väntrummet och var helt villig att offra alla sina tänder för att få göra det. ;-) "Om jag tappar alla mina tänder hos tandläkaren då får jag leka där hela dagen". :-) Jag lovade henne att när vi skulle dit igen på efterkontroll är det en dag vi är lediga och då går vi dit lite tidigare så hon hinner leka där.

Tanden eller rättare sagt gluggen verkar må bra för hon äter som en häst och tuggade i sig morot idag. :-) Och jag undrar om medicinen verkligen tog bort närminnet för hon kommer ihåg alla färger som pingvinen på klistermärket hade. Men å andra sidan spelar det ingen roll när hon säger att det gick bra hos tandläkaren. Jag fasade för att detta skulle ge henne tandläkarskräck men än så länge verkar det som att det är tvärtom. :-)

Nellie med sin glugg och tandskattkista.

Sista smilet

Igår var sista dagen på ett tag med ett leende utan glugg. Och sista dagen (förhoppningsvis) för ett leende med en grå tand. För ett tag sedan så trillade Nellie med munnen rätt i golvet och slog i tanden så den skadades. Efter första tandläkarbesöket beslutade de att låta den sitta kvar och kolla den med jämna mellanrum. Tre månader senare var vi tillbaka för att kolla tanden men det var stört omöjligt att få upp henne i tandläkarstolen så de kunde röntga tanden. Vi fick komma tillbaka en annan dag och försöka igen. Tills dess hade jag listat ut att det var stolen hon var rädd för när den rörde sig. Jag dealade lite med henne om att tandläkaren kunde ställa in den innan vi satte oss i den. Det gick bra till en början att jag till slut fick upp henne i den men sedan tog det slut och hon blev alldeles tokig. Den dagen hade vi tur att de hade en specialisttandläkare där som tittade på tanden, vilket de kunde göra i den vanliga stolen, och kom fram till att den skulle tas bort.

 Idag var vi då hos tandläkaren och fick det gjort men det får komma i nästa inlägg med lite bilder på hennes glugg som hon är så stolt över. :-) Men igår ville jag fota hennes sista dag med detta leendet och bad henne ställa sig vid väggen och se glad ut och visa tänderna. Min modell var samarbetsvillig och plockade fram den spralliga spillevinken. :-)

(Klicka på bilden för att se den större)

Som vanligt ville hon se bilderna direkt vilket vi gjorde. Vi satt vid datorn och skrattade åt bilderna och även Elias som satt bredvid pekade och skrattade. Efter det var klart bad jag Nellie om några fler bilder då vi inte skulle stå mitt i solljuset och nu ville såklart även Elias vara med. :-) "Jag osså, ta kort på mig". Och den spillevinken visste ju precis hur man skulle göra. ;-)

(Klicka på bilden för att se de större)

Efter mer skoj och skratt vid fotografering bad jag Nellie om några sista kort där hon kunde se jätteglad ut vilket hon snällt gav mig. :-)

(Klicka på bilden för att se den större)

Familjedag Liseberg

I torsdags var det familjedag på Liseberg för de anställda. Jag och barnen stack ner direkt efter dagishämtning och mötte upp Jens där. Nellie som längtat väldigt mycket efter Rabalder tog sig en tur på en gång medan jag och Elias åkte karusell.

Efter vi fått i oss god mat gick vi tillbaka till barnområdet. Vi mätte Elias och till allas stora glädje såg vi att han var lång nog att få åka han också. Vi började med Lille Lots eller "båten som gungar". Det var en kaxig kille till en början och jag fick inte hålla honom alls. Efter hand som båten gungade mer och högre blev ögonen större och knogarna vitare.

Efter en tur med kaffekopparna blev han dock kaxig igen och ville åka en massa mer. Klockan började dock bli mycket och dags att åka hem men vi hann med att flyga lite elefanter innan vi åkte hem.

På vägen blev det lite chokladspel med vinst. Lycklig Elias fick hålla den men fattade nog inte vad det var utan det var nog mest kartongen som var rolig. Anledningen till att han ser så otroligt glad ut är dock för att jag bad honom skratta.