Pukus filli pukus

En trollprinsessa...eller nått. Han försökte trolla bort oss med "hokus pokus filli jokus". Eller rättare sagt en Eliasvariant av det; "pukus filli pukus"

Frisörbesök

Det började bli omöjligt att kunna klippa till någon hyfsad frisyr på barnen så det var dags för ett besök hos frisören. Så en dag på sensommaren var det dags och jag undrade en del på hur det egentligen skulle gå men det gick alldeles utmärkt. Elias såg mest chockad ut förståss och rörde inte en min men stegade väldigt stolt därifrån. Jag undrar dock vad frisören egentligen tänkte när det inte var rosa som var favoritfärg att få i håret utan svart.

Liseberg

När jag frågade Nellie om hon ville ha ett kalas pratade hon om att bara ha med hennes närmsta vänner Rebecka, Adam och William och åka till Buslandet. Eftersom vi hade en del biljetter kvar till Liseberg så bjöd vi med oss dem med familjer dit istället. Det var mycket roligt och Nellie, Adam och William sprang emellanåt hand i hand och det åktes både karuseller, båtar och Rabalder. Vi lyckades dock pricka in en dag då det både var "Livet på gården" och Ericson-dagen så det var väldigt mycket folk i parken. Men det gick väldigt bra ändå och barnen fick träna i att stå i kö vilket de gjorde bra.

När kompisarna Nellie, Adam och William var iväg och åkte Rabalder passade jag och Elias på att gå bort och hälsa på kaninerna. Han har tidigare varit väldigt nyfiken på dem men inte vågat gå fram till dem. Den här gången stod han länge och kikade innan han samlade mod till sig och lät kaninen krama honom. Han såg alldeles förskräckt ut första gången men blev väldigt modig och drog mig snabbt genom folkmassan för att krama nästa kanin. :-)

Elias närmar sig försiktigt första kaninen men vågar inte hela vägen. 

Till slut släppte han min hand och lät kaninen krama honom. 

Kompisarna William och Adam under en välbehövlig matpaus.

Nellie har tagit med sig lillebror upp i flygplanet. Här får man inte följa med som vuxen så de får klara sig själva (med hjälp av personal såklart). Nellie var en duktig storasyster och tog väl hand om Elias och spände fast honom med remmen rakt över armar och allt så han inte kunder röra sig alls stackarn. :-) Tur att personalen går runt och kollar till dem. :-)

Nellies 4-års kalas

På helgen efter Nellies födelsedag hade vi ett litet familje/släktkalas för Nellie. Ännu några fler paket, ännu en tårta och sedan en cykeltur på nya cykeln.

Nyklippt Nellie väntar på födelsefika

Dagen till ära blev det en björnbärsmoussetårta.

Nyklippt lillebror sitter snällt och väntar på tårta.

Födelsedagsbarnet gör sitt jobb och blåser ut ljusen.

Syssling Sofia visste att det fanns intresse för cykling och hade med sig sin.

Vilket var tur det för visst blev det en cykeltur med ett stopp på lekplatsen.

Lillebror ville såklart hänga med på sin cykel. :-)

Nellie 4 år

Nu är det så länge sedan jag bloggade att det nästan är pinsamt. Och med tanke på att det jag lägger upp nu är över två månader gammalt men jag vill ändå få med det. Stora tjejen Nellie har ju blivit 4 år vilket hon såklart hade full koll på.

Vi brukar dekorera huset med ballonger och lägga upp paket lite här och var som är lite spännande att hitta. Men eftersom det var en vardag och vi skulle iväg till dagis och jobb fick det bara bli ett paket att öppna på morgonen. När vi alla väl hade kommit iväg på morgonen och barnen satt fastspända i bilen sprang jag in och la ut resten av paketen i full fart så de skulle finnas där när vi kom hem.

Elias var en bra lillebror och  hjälpte Nellie att hitta paketen och stod sedan och hejade på. Inne på Nellies rum hade vi förutom paket ställt upp en sparkcykel som hon hade önskat sig och glädjen var såklart stor när hon hittade den. :-)

Eftersom det var vardagskväll och vi skulle upp dagen efter så var det bara vi hemma men efter maten blev det tårta. En tårta hon själv hade valt sedan läge, en jordgubbsmoussetårta. :-)

Bröllopsdag

I lördags var det vår fem-åriga bröllopsdag och äntligen dags att öppna paketet med vinflaskan. Med tanke på att det inte blivit mycket av våra andra bröllopsdagar kändes det lägligt att fira denna. Barnen fick packa sina väskor och åka till mormor och morfar för övernattning vilket var väldigt spännande.

Jens hade en hel del fripoäng kvar på Scandic vilket räckte till ett rum på Hotell Rubinen. Vi tog bussen ner till Göteborg och gjorde iordning oss på hotellet. Innan vi gav oss ut på stan öppnade vi paketet och skålade i vinet medan vi läste små hälsningar från gästerna på bröllopet. Det var riktigt roligt. :-)

Turligt nog var det Kulturkalaset som vi strosade runt på med lite avbrott för mat och lite pubrunda. Riktigt härligt att få komma ut tillsammans för en gång skull.

Nästa dag efter en riktigt god hotellfrukost passade vi på att göra  ärenden och strosade lite på stan innan vi tog bussen hem igen och stack iväg och hämtade barnen. De hade haft det så bra och mysigt att de ville knappt åka hem och framför allt ville de sova där igen. Det tror jag vi ska utnyttja. :-)

På cirkus

I söndags var på vi på cirkus som kom till mina gamla hemtrakter Ingared. Det kändes lite konstigt att återvända till en plats från barndomen där jag har firat många midsomrar och mötas av tre kameler. Barnen hade väntat med spänning på att få gå och kolla på djuren i tältet. De hade ju fått tjuvkikat lite på djuren i lördags när de var hemma hos mormor och morfar.

Det var en liten cirkus med fällstolar uppställda runt manegen som var ganska liten. Det kändes nästan lite läskigt när djuren kom in eftersom de kom så nära inpå en och tjejen som satt framför mig ångrade sig nog djupt att hon hade valt en plats på första raden för hon fick panik när en stor svart häst kom in och stegrade. Hade inte stolen haft ett litet ryggstöd hade hon suttit i mitt knä. ;-) Men jag förstår henne för när ponnysarna nådde att mer eller mindre slicka en i ansiktet och man kände vinddraget i håret efter att kamelerna gjort en liten snygg volt tycker jag också att de kom lite för nära.

Barnen satt med stora ögon och tittade på allt och såg mer eller mindre chockade ut för de var inte alls kontaktbara. Jag för min del tyckte nästan att det var roligare att kika på barnen än på cirkusen även om de var duktiga. Elias tyckte det var så roligt att när clownen plockade fyra personer i publiken så stack han bestämt nappen i min hand och lirkade sig ur mitt knä och började traska iväg. Jag fick tag på honom och frågade vart han skulle. Han pekade mot manegen och sa att ville vara där. Han ville också leka med bollar och hoppa studsmatta och såg nog sin chans när han såg att andra fick komma upp där. :-) Även om vår lille pajas hade passat bra ihop med en clown fick han finna sig i att stanna med oss. ;-)

 Tyvärr ingen kamera med som var utan batteri utan bara några suddiga mobilbilder.

Kurragömma

Häromdagen lekte jag och barnen kurragömma med Nellie som lekledare. Hon gick ut på altanen och pekade bestämt mot en plats och sa "Göm dig där så ska jag gå och räkna och sedan kommer jag och letar efter dig". :-)

När det var Nellies tur att gömma sig hade hon gömt sig under björbärsbusken. Efter vi hade hittat henne var det Eliad tur att gömma sig och när Nellie sa det till honom kröp han snabbt under björbärsbusken och väntade snällt medan vi gick och räkna.

Det är ingen utmaning direkt att leka kurragömma med våra busbarn men roligt hade vi. :-)

Ny altan

Vi har väntat länge på det men nu är det äntligen på gång med en ny altan. Det är så otroligt skönt att kunna gå ut på altanen utan att bli kolsvart om fötterna, få stickor eller riskera att trampa igenom. Vi har inte spenderat alls mycket tid på vår altan fastän det finns gott om utrymme på den men vi har inte alls trivts där. Men nu är den utbytt till nya fräscha, bredare brädor och vilken skillnad det blev. Vi (läs Jens) har även höjt upp ena halvan av altanen dels för att få golvet i jämnhöjd med altandörren och dels för att dela av altanen i två delar eftersom den är så stor.

Rivning av gammal altan.

Ny altan med nya fräscha brädor som även är lite bredare än de förra. Och tjockare också för den delen så man inte behöver känna sig som en elefant när man nästan trillade igenom förut.

Ena delen upphöjd och där kanten sticker ut en bit. Under där ska det in belysning.

Altanen är byggd med en ram runt om för att förminska altanen lite. Blev väldigt snyggt att rama in det.

Grinden är borta och nu även en bit av staketet. Bilderna är tagna för ett litet tag sedan. (Ursäkta svärmor för sent inlägg med bilderna på altanen.) Det ska bli en bredare trappa ner där det kommer finnas plats för både krukor och fikastunder.

Staketet ska också bytas ut. Vi är för tillfället inte helt klara med hur det ska se ut men får ta ett beslut på det tills trappan är klar iaf. Vi pratar om att höja upp staketet intill huset och låta det gå i en vinkel ner en bit för att till slut mynna i samma höjd som det är idag. 

Byggmästaren och barnen som vinkar till farmor. "Hej, hej farmor".

Såklart går det inte att fota utan att få små linslusar framför kameran. ;-) Två spillevinker körde sitt race medan jag försökte fota altanen. :-)

Det här tyckte Elias var så roligt att det blev tydligen hans nya pose på resten av alla bilder. :-)

Nu ser vi fram emot att altanen blir klar och lite altanväder såklart!! Den lyser tyvärr med sin frånvaro i år. Men till nästa år måste den komma för då satsar vi på nya möbler till altanen och det är planerat en pergola med segeldukstak över delen där bordet står.

Inneboende gäst?

En natt i början av veckan så vaknade jag av att Nellie stod i köket och helt hysteriskt och livrädd ropade och skrek att jag skulle komma och hämta henne. När jag kom upp till henne stod hon som fastfrusen i golvet och såg panikslagen ut. Jag bar henne till sängen och vi kunde snabbt sova vidare. På morgonen babblade hon om gubben i vårt rum med tofsar. Eftersom vi hade lite bråttom till dagis hade jag inte riktigt tid att forska vidare om denna gubben.

På kvällen frågade jag Nellie om hon hade drömt något hemskt. Då berättade hon att när hon stod i köket och skrek hade det kommit ut en ur vårt rum som gick på alla fyra och var svart och var jätteläskig.
-Jag visste inte att vi hade en sådan hemma. Men nu är den borta.

Nästa morgon hittade inte Nellie skärpet till sina byxor och frågade om jag visste vart det var. Jag funderade lite men kunde inte komma på vart jag hade sett det. Då säger Nellie argt;
-Det är den som är svart och går så här (på alla fyra) och är mörk som har ätit upp mitt skärp.
-Jasså, äter den skärp?
-Jaa, och den har ätit upp mitt skärp, säger hon ännu argare och lägger armarna i kors över bröstet.

Jag vet inte vad för inneboende gäst vi uppenbarligen har men det verkar som att hon inte är rädd för den längre utan arg istället. :-)

Första gluggen

Så igår var det då dags för ögonblicket både jag och Nellie hade fasat lite för. Gången innan vi var hos tandläkaren för att ta röntgenbild och kolla tanden var det stört omöjligt att få det gjort. Hon totalvägrade och blev panikslagen så till slut fick vi en ny tid. En lite längre tid så det skulle finnas utrymme att lirka med henne. Gången efter vi var tillbaka hade det kommit fram att det var stolen hon tyckte var läskig för att den rörde på sig. Jag kom överens med henne om att tandläkaren skulle ställa in stolen innan vi satte oss i den. Men trots att jag både lirkade och försökte hålla fast henne gick det inte. Så med det för mina ögon fasade jag mycket för hur gårdagen egentligen skulle bli då jag skulle vara tvungen att hålla i henne jättehårt trots panik medan hon fick spruta i munnen.

Vi hade tid på eftermiddagen först så förmiddagen flöt på som vanligt. Jag på jobbet och Nellie på dagis. Ville spendera så lite tid med Nellie som möjligt innan så inte min oro skulle synas för den måste ju lämnas hemma vid sådana tillfällen.

När jag hämtade Nellie ville hon såklart först inte gå till tandläkaren men jag bar in henne. Sedan ville hon varken väga sig eller ta medicin men jag lyckades lirka henne till att göra båda. Sedan fick vi sitta i ett rum med lite tidningar, kritor och tv och vänta en stund medan den lugnande medicinen skulle värka. De sa att den skulle påverka balansen, ta bort närminnet men inte hennes vilja så jag skulle vara beredd på att hjälpa till att hålla fast hennes armar. Under tiden vi väntade satt Nellie och sjöng på alla möjliga sånger och ganska snabbt märke jag att hon glömde bort orden och började hitta på egna. Då tyckte tandläkaren att det var alldeles lagom och förflytta oss.

De visste om att hon var rädd för stolen så de hade ställt in den innan vi kom. Såklart ville hon ändå inte ligga i den men med lugnande medicin i kroppen var det inga problem att trycka ner henne i den och få henne ligga kvar. Nellie fick koncentrera sig på ett klistermärke i lampan medan tandläkarna pratade med henne och ställde frågor och gav henne bedövning. Först i form av salva på tandköttet innan hon fick sprutor. Hon låg snällt och modigt kvar även när det gjorde ont på henne. Tanden lirkades ut lätt och smidigt och när blödningen stoppat fick jag bära tillbaka henne till rummet igen där vi skulle vila en stund och för att de ville se att medicinen försvann ur kroppen. Där fick hon välja leksaker i lugn och ro och även kika på sin lilla tand som hon fick med i en lite skattkista. Det var en stolt Nellie som ringde videosamtal till både pappa och morbror för att visa upp sin glugg.

När det var dags att åka hem ville hon inte det och först då började hon gråta och skrika. Fick övertalat henne att det iaf var bättre att åka och hämta Elias och sedan åka hem. På kvällen hade vi en tjej på ett riktigt bra humör så vi funderade på om vi kanske skulle dra fler tänder på henne. ;-) Hon är oftast så trött på kvällarna så det är inte alltid humöret är det bästa då.

Nellie själv påpekade att när vi skulle åka hem så ville hon inte det och DÅ började hon grina. På kvällen när vi pratade om tandläkaren sa Nellie att hon hade fått leka för lite med leksakerna i väntrummet och var helt villig att offra alla sina tänder för att få göra det. ;-) "Om jag tappar alla mina tänder hos tandläkaren då får jag leka där hela dagen". :-) Jag lovade henne att när vi skulle dit igen på efterkontroll är det en dag vi är lediga och då går vi dit lite tidigare så hon hinner leka där.

Tanden eller rättare sagt gluggen verkar må bra för hon äter som en häst och tuggade i sig morot idag. :-) Och jag undrar om medicinen verkligen tog bort närminnet för hon kommer ihåg alla färger som pingvinen på klistermärket hade. Men å andra sidan spelar det ingen roll när hon säger att det gick bra hos tandläkaren. Jag fasade för att detta skulle ge henne tandläkarskräck men än så länge verkar det som att det är tvärtom. :-)

Nellie med sin glugg och tandskattkista.

Sista smilet

Igår var sista dagen på ett tag med ett leende utan glugg. Och sista dagen (förhoppningsvis) för ett leende med en grå tand. För ett tag sedan så trillade Nellie med munnen rätt i golvet och slog i tanden så den skadades. Efter första tandläkarbesöket beslutade de att låta den sitta kvar och kolla den med jämna mellanrum. Tre månader senare var vi tillbaka för att kolla tanden men det var stört omöjligt att få upp henne i tandläkarstolen så de kunde röntga tanden. Vi fick komma tillbaka en annan dag och försöka igen. Tills dess hade jag listat ut att det var stolen hon var rädd för när den rörde sig. Jag dealade lite med henne om att tandläkaren kunde ställa in den innan vi satte oss i den. Det gick bra till en början att jag till slut fick upp henne i den men sedan tog det slut och hon blev alldeles tokig. Den dagen hade vi tur att de hade en specialisttandläkare där som tittade på tanden, vilket de kunde göra i den vanliga stolen, och kom fram till att den skulle tas bort.

 Idag var vi då hos tandläkaren och fick det gjort men det får komma i nästa inlägg med lite bilder på hennes glugg som hon är så stolt över. :-) Men igår ville jag fota hennes sista dag med detta leendet och bad henne ställa sig vid väggen och se glad ut och visa tänderna. Min modell var samarbetsvillig och plockade fram den spralliga spillevinken. :-)

(Klicka på bilden för att se den större)

Som vanligt ville hon se bilderna direkt vilket vi gjorde. Vi satt vid datorn och skrattade åt bilderna och även Elias som satt bredvid pekade och skrattade. Efter det var klart bad jag Nellie om några fler bilder då vi inte skulle stå mitt i solljuset och nu ville såklart även Elias vara med. :-) "Jag osså, ta kort på mig". Och den spillevinken visste ju precis hur man skulle göra. ;-)

(Klicka på bilden för att se de större)

Efter mer skoj och skratt vid fotografering bad jag Nellie om några sista kort där hon kunde se jätteglad ut vilket hon snällt gav mig. :-)

(Klicka på bilden för att se den större)

Familjedag Liseberg

I torsdags var det familjedag på Liseberg för de anställda. Jag och barnen stack ner direkt efter dagishämtning och mötte upp Jens där. Nellie som längtat väldigt mycket efter Rabalder tog sig en tur på en gång medan jag och Elias åkte karusell.

Efter vi fått i oss god mat gick vi tillbaka till barnområdet. Vi mätte Elias och till allas stora glädje såg vi att han var lång nog att få åka han också. Vi började med Lille Lots eller "båten som gungar". Det var en kaxig kille till en början och jag fick inte hålla honom alls. Efter hand som båten gungade mer och högre blev ögonen större och knogarna vitare.

Efter en tur med kaffekopparna blev han dock kaxig igen och ville åka en massa mer. Klockan började dock bli mycket och dags att åka hem men vi hann med att flyga lite elefanter innan vi åkte hem.

På vägen blev det lite chokladspel med vinst. Lycklig Elias fick hålla den men fattade nog inte vad det var utan det var nog mest kartongen som var rolig. Anledningen till att han ser så otroligt glad ut är dock för att jag bad honom skratta.

Vabdag

I söndags kväll fick Nellie feber som hon hade under natten. Så i måndags var det en VAB-dag för henne och Elias var också med hemma. Tack och lov så var febern borta redan på morgonen och höll sig borta resten av dagen.

På eftermiddagen sprack det upp och efter en liten promenad till affären blåste vi bubblor på altanen och njöt av det härliga vädret.

Elias födelsedag

Nu kom jag på att det jag skrev i förra inlägget kanske skulle stått med här istället och i det förra skulle jag skrivit lite mer om vårt busfrö vid 2-års ålder. Så då gör jag det nu istället. ;-)

 Elias är en busig och bestämd kille med humör även om han oftast är glad men när han blir arg så blir han arg. Om han inte får som han vill brukar han förutom att tjuta i högan sky även dunka huvudet i golvet. Blir han arg vid matbordet får man vara beredd att rycka tallrik och glas ifrån honom annars åker de med full fart i golvet. Har även fått veta att ängeln Elias har börjat visa sitt humör på dagis och har vid något tillfälle kastat mat på en av fröknarna.

Sedan han har lärt sig att hoppa jämfota gör han gärna det ofta och han gillar att snurra runt, runt tills han blir alldeles yr. Han trivs gott att vara inne på sitt rum och leka med lite allt möjligt han hittar och speciellt nu efter vi har gjort iordning rummet lite mer mysigt. Annars är han en tv-tokig kille och gillar framför allt Bolibompa och Nemo. Kana och gunga är också stora favoriter och rädslan han hade innan att gunga högt är bortblåst utan numera vill han gunga "ända till månen".

Han har börjat prata väldigt mycket och säger nästan helt fullständiga meningar och sjunger mycket. "Kalle Anka satt på en planka" och "Pepparkaksgubbarna" har gått varma här ikväll och även några rader från "Manboy".

Men nu lite bilder från födelsekalaset...

Nellie är en snäll storasyster och hjälper Elias med de svåra delarna på paketen så det blir lättare för honom att öppna.

Åh, titta Elias, vilken fin du har fått. 

Morbror Håkan kom med en rolig present som även de andra hade kul med. ;-)

Det tog inte lång stund innan han fattade hur han skulle göra. Det var lite svårare att backa tillbaka bilen men fyndigt av Elias så vände han på hela kontrollen upp och ner för att lyckas. :-)

Alla tre barnen fick var sin gigantisk ballong vilket var en rolig leksak.

Söta syssligen Sofia som var på kalas.

Väntar på kaka och tårta.

Nellie som la beslag på Håkan så mycket det gick.

Lite läskigt när alla började sjunga för honom och jag förstår honom. ;-)

Misslyckad tårta som till slut blev smurfblå. Eller som Sofia konstaterade glatt att det var ju samma färg som hennes klänning. :-)

Tårtan passade födelsedagsbarnet i smaken iaf som åt tre bitar.