Bryskt uppvaknande

Härom morgonen drömde jag att jag hade en smärta på höger bröstkorg upp mot axeln. Smärtan kom stötvis om och om igen samtidigt som jag fick känslan av att nästan tappa andan. Det började bli en obehaglig dröm och jag lyckades till slut ta mig ur den.

I mitt groggiga, nyvakna tillstånd möter min blick Elias rumpa. Jag undrar först vart han ska ta vägen tills jag upptäcker vad han håller på med. Den busråttan tar sats och hoppar upp för att sedan landa sittandes med en duns på mig.

När han ser att jag rör på mig och börjar komma till liv vänder han sig mot mig och hänger sitt ansikte tätt över mitt. Med ett stort leende och skratt säger han något som låter som; "Mamma vaken! Upp, teve". Inte ens Jens hade gått upp ännu så Elias fick till svar att det var alldeles för tidigt för det och lyckades kura ner honom i sängen igen.

Älskade busråtta, kul att du är uppfinningsrik men gärna ett annat uppvaknande. :-) <3

Avig lek

Häromdagen roade sig Nellie med att vända alla sina kläder ut- och in och ha på mina glasögon. Vet inte riktigt om leken gick ut på något speciellt men det roade henne ändå.

Ombytta roller

Man vet att man är på pissigt menshumör när det är ens dotter som blir den vuxna i huset. Jag har på senare tid börjat få en dag med riktigt uselt humör vid denna månatliga tidpunkt och känner ilska och irritation bubbla i mig. Detta gör mig inte till någon tålmodig förälder som orkar tackla dagens motstånd och hinder på ett bra sätt utan man blir irriterad och arg direkt vilket går ut över barnen fastän jag inte vill. Det är dessutom sämsta sättet att tackla det på eftersom det får barnen mer griniga och bråkiga.

Och det var så det var idag. Jag behövde få fixa lite grejer innan vi alla kunde hitta på något kul tillsammans och med trötta, bråkiga barn blev jag bara irriterad och arg och med allt spring till dem istället tog det lång tid innan jag själv var iordning. Till slut kunde vi ta oss ut men Elias är ingen picknick att klä på utan snarare en brottningsmatch vilket idag fick mig att slita mitt hår med ett irriterat "aarrghhh". Då sträcker Nellie fram sina armar och säger "Kom mamma så får du en kram". Efter en kram och puss från Nellie säger hon till Elias att gå och krama mamma. Han travar glatt fram till mig och ger mig en kram och snorig puss. Nellie lutar sig fram och frågar "Är du jätteglad nu mamma?" Jaa, lilla hjärtat, det är jag verkligen. <3

Efter promenad och lugn eftermiddag är det dags för middag alldeles lagom tills mitt pissiga humör är tillbaka och återigen är jag allergisk mot allt onödigt motstånd och sliter mitt hår med ett "aarrghhh" medan ilska och irritation bubblar i mig. Då sträcker Nellie fram sin hand mot mig och säger "Mamma, ta min hand" vilket jag gör. Med min hand i ett stadigt grepp och med en bestämd och lugn röst säger hon "Jag vet, jag förstår men...jag orkar inte mer nu, jag får ont i öronen. Men jag förstår". :-) Om jag känner igen orden? Absolut! :-) Nu bubblar jag inte av ilska och irritation och ilska längre utan av glädje och skratt och får kämpa hårt för att inte lägga mig dubbelvikt på golvet. Det var effektfullt och resten av kvällen gick helt smärtfritt.