Härom morgonen drömde jag att jag hade en smärta på höger bröstkorg upp mot axeln. Smärtan kom stötvis om och om igen samtidigt som jag fick känslan av att nästan tappa andan. Det började bli en obehaglig dröm och jag lyckades till slut ta mig ur den.
I mitt groggiga, nyvakna tillstånd möter min blick Elias rumpa. Jag undrar först vart han ska ta vägen tills jag upptäcker vad han håller på med. Den busråttan tar sats och hoppar upp för att sedan landa sittandes med en duns på mig.
När han ser att jag rör på mig och börjar komma till liv vänder han sig mot mig och hänger sitt ansikte tätt över mitt. Med ett stort leende och skratt säger han något som låter som; "Mamma vaken! Upp, teve". Inte ens Jens hade gått upp ännu så Elias fick till svar att det var alldeles för tidigt för det och lyckades kura ner honom i sängen igen.
Älskade busråtta, kul att du är uppfinningsrik men gärna ett annat uppvaknande. :-) <3
3 kommentarer:
Hej! jag har en dotter (Nellie) 9 månander med storkbett med ganska exakt samma utseende o intensitet som din fina dotter hade som bebis. Hur/har din Nellies bett i pannan förändrats och i så fall när började det blekna? tacksam för utförligt svar! mvh Jakob
Hej Jakob
Minns faktiskt inte när vi inte såg det så tydligt längre. Det bleknar ju efter hand. Kan se på fotona när hon är runt året att det fortfarande syns fanns inte lika stort. Ett storkbett försvinner ju aldrig helt men det syns inte utan framträder bara om hon är ansträngd och varm. Nu när hon är tre (och det har varit så ett bra tag nu) så syns det inte. Det kan komma fram om hon har lekt och stojat väldigt mycket och blivit väldigt varm men kanske inte lika stort och lika intensivt som det var från början.
Hoppas det var till en hjälp.
Absolut. tack snälla!/Jakob
Skicka en kommentar