Dagisstart

Lite hopp i inläggen men så får det bli. Denna veckan har vi haft inskolning på dagis. Nellie som har blivit skrämd av alla gamla tanter som alltid ska stanna och prata med henne sa att hon inte ville prata med någon utan bara leka. Det var en ny fröken så hon ville först inte gå in utan gömde sig på utsidan bakom vagnen. Men sedan kom en fröken hon kände igen och tycker mycket om så då kom hon in till slut. Väl inne träffade hon sin bästis William och stack snabbt iväg med honom och brydde sig inte mer om mig.

Elias höll till en början hårt i både mig, kudden och nappen men efter en stund tog nyfikenheten för alla leksaker över. När vi var ute på gården och lekte var han inte alls intresserad av mig utan var fullt upptagen med allt annat. Känns väldigt skönt att det gick så bra från första början för den mammagrisen. ;-)

Idag var första dagen som han var där själv hela dagen. Han tittade lite efter mig när jag gick men rörde inte en min och enligt personalen hade det gått väldigt bra. :-)

Det var en underlig känsla när jag gick därifrån, jag kände mig verkligen tomhänt. Jag hann inte mer än att lämna dagisområdet innan både huvudvärk och värk i hela kroppen infann sig. Ett tecken både på hur jag egentligen har mått och ett tecken på att jag inte kände mig orolig över barnen och verkligen kunde slappna av. Värken höll i sig tills jag varit och hämtat barnen igen. Tyvärr tog jag inte tillfället i akt att lägga mig och sova eller nått utan förmiddagen spenderades åt till att städa lite, betala räkningar och gå igenom jobbannonser.

Det känns väldigt skönt att allt har gått så bra. Och det känns skönt att veta att de har det bra även om de skulle bli ledsna. Vi kommer säkert att komma till de dagar de inte alls vill och är ledsna när jag/vi lämnar dem men de har iaf en bra start. Än så länge känns det verkligen värt att vara där och passa barn och städa ibland för att barnen ska kunna gå där.