Jag älskar dig!

Förutom att ständigt fråga "Vad gör du?" har hon lite andra uttryck och fraser också. Ett är "Vad händer?" och det frågar hon säkert lika ofta. Nu finns det även något annat hon säger väldigt ofta dagligen. Hon brukar komma med glittrande, glada ögon, kelig och med en kram och/eller puss på lut och säga "Hej mamma/pappa, jag älskar dig!!" ☺ Det får både mammahjärtat och pappahjärtat att smälta. ☺ Ibland brukar hon även vända på det och rabbla att "mamma älskar Nellie och pappa älskar Nellie och Bäbi älskar Nellie." Jaa, lilla bustroll, vi älskar dig!! ☺

Fröken "Spöka-ut" har hittat mina gamla väskor och som hon går omkring med hela dagarna och i dem kan man hitta lite allt möjligt. Igår kväll letade vi febrilt efter fjärrkontrollen tills jag kom på att kolla i väskan som hon hade med in i sängen och mycket riktigt låg den där. ☺

Eller så kan man roa sig med väskorna på lite annat vis som hon gjorde i morse. Varför inte använda den som en hatt eller mössa? ☺

Passar ju perfekt på huvudet.

Ser inte speciellt road ut fastän hon själv tycker det är kul.

Bäst att spexa till det lite och hänga den andra väskan på huvudet också. Eller som Nellie själv sa när hon såg bilden; "Kolla, Nellie gömmer sig."

Tittut!

Middagsdate i Uddared

Idag var vi bortbjudna till familjen Åhlander från bröllopsgänget som flyttat till Floda och har en söt liten Siri jämngammal med Elias. Med var även familjen Albinsson som också bor i samma kommun och med dottern Lovisa som är jämngammal med Nellie. Det var verkligen en mycket trevlig eftermiddag med god mat för både vuxen och barn.

Nellie och Lovisa brukar alltid bråka lite mellan lekvarven när de träffas men idag var första gången som de inte träffades hemma hos varandra. De fann varandra ganska snabbt och sedan var det fullt bus på dem. :-)

Söt liten Siri äter klossar.

Elias var mestadels arg om han inte fick vara hos mig eller för att han inte fick pilla på knappar på appareter.

Men emellanåt satt han i lugn och ro och lekte.


Två bustroll i likadan klänningar...

...som skrattade och busade...

...och brottades.

Och när man lämnar två bustroll själva på övervåningen så möts man av den här synen. Ett antal olika sällskapsspel och några pussel uttömda på golvet i en enda röra.

Tack Lina och Martin, det gör vi gärna om.

Telefonsamtal

Häromdagen fick jag ett samtal från överläkaren Anders Flisberg som ligger bakom den kylbehandling som Nellie fick vid födseln. Dels så frågade han hur det hade gått efter det att vi hade lämnat Östra och dels så förklarade han att de gärna ville följa upp de barn i Sverige som fått behandlingen eftersom den är en ganska ny. De kan ju inte tvinga oss som han sa utan de erbjuder att vi får göra ett utvecklingstest hos psykolog. Det är ett test som är väl utarbetat för barn i Nellies åldersspann och tar ca en timme. Naturligtvis tackade vi ja till det och väntar på remiss. Inte för att vi på något sätt är oroliga utan för att det skulle vara kul att veta och för att resultatet är en hjälp tillbaka.

Telefonsamtalet skickade såklart tankarna tillbaka till augusti 2008 och till en liten Nellie som låg och huttrade. Det här är inget jag går och tänker på dagligen men det kommer alltid att bo en tacksamhet i mig. Och efter telefonsamtalet fylldes jag återigen från topp till tå med stor tacksamhet för alla inblandade personer som både räddade livet på Nellie och dessutom såg till att hon idag är frisk.

Matvrak

Elias är ett riktigt matvrak. Kanske inte så jättemycket dessa dagar när han är sjuk men så fort han ser mat så sitter han och pekar och vill ha. Däremot är det inte allt som går ner utan det som inte godkänns kastas ner på golvet. Och när han har ätit klar kastar han ner tallriken med resten av maten också. Säger som Nellie; "Men Ia, stöka ner med maten. Mamma städa".

När vi hade Elias kalas var min fotograferande kusin här och har fångat matvraket på bild. Bilerna finna på hennes blogg som du hittar här. Nu lyckas inte jag direktlänka i hennes blogg så man får scrolla ner till 6 mars 2011.

Elias ettårskalas

Numera är barnen så trötta på kvällen så det gäller att vara snabb så de inte somnar ifrån en innan man fått på dem pyjamas. Helst vill Nellie inte äta middag alls utan vill hellre ha pyjamas, välling och sova direkt. Så ett kalas på fredagen då Elias fyllde år var inte att tänka på. Istället tog vi det på lördagen då alla var pigga och utvilade istället. Förutom Nellie förståss som är sjuk igen. Hon ville inte ha någon lunch utan gick självmant och la sig i sängen och somnade och det brukar aldrig hända och jag fick väcka henne när gästerna kom.

Det blev inte så många bilder för dels så börjar min kamera att bli kass vilket inte får hända förrän jag har lyckats spara ihop till en ny och dels så var Nellie nyvaken och trött och ville gärna kramas ett tag. Men några enstaka iaf och Elias glädje går nog inte att ta miste på. ☺

Elias öppnar sin present...

...som är kul...

...som är superduperkul!!

Till en början så sparkade han sig bara bakåt men lärde sig snabbt att ta sig framåt. Nu ska han bara lära sig att styra också.

Den är ju så bra för man kan gå med den också vilket går stapplande men ändå i en rasande fart under glada rop och tjut.

Födelsedagståget.


Elias 1-årstårta.

Har man inga bra verktyg och material får man göra så gott det går med det man har som marsipan och gul karamellfärg.

Tårtan var enligt Elias väldigt god. Efter han hade petat i sig sin bit utan att spilla nästan en enda smula så bankade han bestämt med handen på tallriken för en bit till.

Sedan var det lek och bus i lekrummet för så många som fick plats.

Nellie fick också lite presenter. Hon fick några burkar Playdoh och denna fina tröja/klänning. Den tyckte hon jättemycket om och ville ha på sig den direkt. ☺

Elias bugar och tackar för alla fina presenter han har fått.

Elias 1 år

Japp, precis som jag trodde och som jag nämnt innan så känns det här helt otroligt. Det har redan gått ett år med Elias. Till en början tyckte vi att det kändes så långsamt eftersom han inte lärde sig saker i samma snabba takt som Nellie men med en blick i backspegeln har den här tiden verkligen rusat.

Som sagt så börjar han stappla på mer och mer och tar sig fram med hjälp av väggarna, gunghästen, puffar, vagnar, kossan och lite allt möjligt han hittar på vägen. Ibland kan han stå nån sekund själv om han inte vet om det.

Han börjar att prata mer och mer med underliga jollerljud och ord som titta, där, bamba (lampa) och da (tack). Utöver joller och ord så är det mycket tjo och glada rop. ☺

Det är en mattokig kille och så fort han ser mat så vill han ha. Han brukar sluka det mesta och framför allt korv och köttbullar. Potatismos och makaroner brukar hamna på golvet. Får han pannkaka med grädde finns det inte många smulor efter honom varken på golvet, på tallriken eller i hakklappen. Då låter han inget gå till spillo. ☺

Han älskar att vara i lekrummet och sitter gärna och pillar med plocklådor och är ganska duktig på dem. Andra favoritsysselsättningar är att riva ut matlådorna ur skåpet och tömma lådan med plasttallrikar och bestick.

Cool och avslappnad kille.

Tänker visst kliva av gunghästen.

Är envis med att försöka fastän han inte kan gå eller stå själv.

Jaja, jag gungar väl då då.

Det gäller att vara snabb att fota för här är han på väg att ta sig ur soffan.

Jätteallting och Vad gör du?

För Nellie är allting jätte-nånting. Hon är jättehungrig, jättetrött, jätteglad, jätteledsen, det är jätteroligt, ja allt är jätte nånting. I veckan när hon bytte en tung morgonblöja på Elias sa hon att han hade jättekissat. En natt/morgon när hon hade vaknat och ville upp i vår säng sa hon att hon jättefryser. ☺Ja, det är Nellie som byter kissblöja på Elias med lite hjälp från mig förståss.

Jag tror vi har hamnat i uppvärmning inför "varför-åldern". Just nu är vi i "Vad gör du?"-åldern. Hon frågar i ett hela dagarna "Vad gör du?" och flera gånger efter varandra.

-Vad gör du, mamma?
-Jag lagar mat.
-Vad gör du?
-Jag saltar potatisen.
-Vad gör du?
-Jag sätter på locket på kastrullen.

Och så håller det på. ☺


I helgen var vi iväg och hälsade på lite vänner och när jag hade gjort iordning barnen med sina nya kläder satte jag dem i soffan för att försöka få en bild till en ny header till bloggen. Inte helt lätt speciellt inte när man har bråttom.

Sitter så fint tillsammans. ☺

Jag fick Nellie att krama om Elias men det var svårt att få henne att se glad ut.

Som sagt, barn tappar fokus ganska snabbt.

Är du klar snart morsan, det här är inget kul längre.

Stapplande Elias

Nu har Elias kommit igång ordentligt med sitt stapplande och går själv i full fart med gåvagnen och tjuter av glädje. Han tar sig runt så länge han har något att hålla i men är lite feg än så länge att släppa taget. Han har nu kommit på att puffarna i vardagsrummet är suveräna att använda som stöd när han går och dessutom kan han vända hyfsat bra själv med dem genom att bara byta sida. Han klarar även av att stå själv några sekunder så länge han inte vet om att han gör det.


Jag har plockat bort alla leksaker i köket nu för det var ändå ingen som lekte med dem. Den här virvelvinden älskar att riva ut burkarna i skåpet och alla tallrikar och bestick i lådan. Fattar inte att den minsta i vår familj är den som på mycket kort tid kan stöka ner mest. ☺