Kan stå

Den senaste veckan har Nellie börjat att stå alldeles själv. Det har varit korta stunder som har blivit stadigare och längre för var dag. Idag stod hon riktigt länge och jag hann till och med att fånga det på bild. ☺ Tandborsten är en present från min tandhyginist när vi var där förra veckan. Hon tycker den är hur kul som helst och kan leka länge med den.

Kan stå även om underlaget är lite knöligt.

Kan t om vrida mig om och kolla vad som händer borta hos grannen. Kan inte missa något.

Visst var jag duktig, mamma?!

Ja, lilla bustroll, det var du. :-)

Nellie har också en tid försökt att klä på sig. Det brukar inte gå så bra, men hon är duktig och vet vart alla klädesplagg ska vara. Efter hon har dragit av sig sockarna brukar hon försöka få på sig dem igen genom att antingen lägga dem på foten eller linda dem runt foten. Likaså skor kan hon sitta hur länge som helst med att försöka få på foten. Även när hon hittar lite diverse saker som hon inte vet vad de är till för brukar hon prova dem på foten. ☺

Byxor försöker hon dra på benet och tröjorna lägger hon på huvudet i ett försök att få på sig. Men nu har hon faktiskt lyckas med att få på sig hatten och är jättestolt varje gång hon lyckas. ☺ Häromdagen ute i trädgården försökte hon få på dockan mössan vilket inte var det lättaste. När det inte funkade försökte hon med sitt eget huvud emellanåt.

(Klicka på bilden för att se större)

Det doftar ljuvligt

Idag har jag spenderat dagen med vänner och fika i skuggan under körsbärsträdet. Det har blivit en underbar plats sedan vi tog ner träden och buskarna ut mot cykelbanan har växt sig lummiga igen. Dessutom har det satt fart i trädgården igen och nu när sommaren har kommit så ser man stor skillnad från dag till dag. Det kommer bli knökfullt med körsbär som vi troligtvis inte kommer att få smaka och flädern står i blom så det doftar underbart i hela trädgården.

Det kommer en hel del äpplen i år och det återstår att se vilken kvalitet det blir i år på dem.

Vårt otroligt maffiga fläderträd. Nä, stubben ska inte stå där egentligen. ☺

Det luktar otroligt gott i hela trädgården. ☺

Känner ni lukten? ☺

Pionen har växt till sig väldigt mycket i år. Våra stöd för busken räcker inte till så det får vi fixa något bättre.

Blommorna på dem i år är riktigt stora och maffiga.

Nellie 10 månader

Oj, vad tiden går fort!! Idag blir Nellie 10 månader och är ett riktigt bustroll. Det är fortfarande full fart med gåstolen och köksstolarna. Idag stod hon utan stöd för en kort stund och satte sig sedan på huk. Och själv reagerade jag inte på det förrän efteråt. Tror att hon själv glömde bort sig för en stund för annars brukar hon se till att hon har stöd någonstans.

Hon har fortfarande en massa läten för sig och ibland låter det som om hon visslar. Jens brukar blåsa på henne och nu försöker hon blåsa tillbaka vilket gör att det låter ännu mer som om hon visslar. ☺

Som sagt så är hon högt och lågt och det blir allt mer svårt och krångligt att fota henne. Tur att det bara är två gånger kvar för månadsfotograferingar. Har jag kommit så här långt kan jag allt försöka hela första året. Men nu på kvällen fick jag henne att sitta lite still medan jag hann knäppa några bilder på 10-månadersdagen.

Återbesök på Neo

Idag har vi varit på återbesök på Neo igen. Det var samma, glada sjukgymnast som innan som tog emot oss. De andra gångerna har det varit en läkare vi inte har träffat innan och de har gjort det som skall göras och sedan försvunnit iväg. Den här gången fick vi samma läkare som vi hade när Nellie föddes. Hon som i våra ögon räddade livet på henne eftersom det var hon som såg till att hon började andas. Och det var också den läkaren som med darrig röst och med tårar i ögonen talade om för oss den kvällen vad som hade hänt och vad som skulle ske.

Idag efter hon förstod vilka vi var stod hon åter igen med darrig röst och med tårar i ögonen. Hon var märkbart rörd över det goda resultatet hon fick se. Det fick iaf mig att tänka på och fundera över att vi troligtvis aldrig kommer förstå hur illa ställt det var med Nellie. Och som läkaren sa i sin glädje över att se Nellie idag att vi kunde likaväl ha förlorat henne eller att hon hade blivit riktigt dålig. Så idag har mina tankar gått tillbaka och återigen känt en enorm tacksamhet för det arbetsteamet som reagerade och agerade som de gjorde.

Nellie som är helt ovetande om allt det utan bara gillar att härja omkring körde på och visade upp hela sitt register. Ja, nästan iaf. Tack och lov så hoppade hon över när hon bankar handen över munnen och låter som en indian. ☺ För efter den brukar hon banka på sina öron och tjuta så hon ser helt galen ut. ☺ Men hon kröp omkring, ställde sig upp, gick omkring med vår hjälp och charmade sjukgymnasten med sin bistra min. ☺ Hon trodde inte att det var långt borta innan hon börjar att gå, men jag hoppas fortfarande att det dröjer till efter året iaf.

Hon fick även visa sina färdigheter med att plocka småsaker och inte minst sina kunskaper i att kissa ner deras skötbord vilket var det första hon gjorde. ☺ Hon snackade på och tjoade och vinkade för fullt och de var imponerade över hennes kommunikation så här tidigt. Överlycklig över att vara i centrum visade hon hela sitt minspel och det lät som hon skällde på dem och vinkade "Hejdå" när hon tyckte att de hade klämt för mycket på henne.

Nu har vi ett besök kvar när hon är 18 månader. Men det lät som om att det egentligen inte var för Nellie utan de tyckte att de likaväl kunde göra allt rätt hela vägen och för att försäkringsbolagen brukar vilja ha den kontrollen. De blev lika förvånade som jag är när jag berättade att vi faktiskt redan har fått igenom vår barnförsäkring. Men i februari ska vi ändå dit igen för de vill gärna njuta av vår härliga, goa, glada kexchoklad en sista gång. ♥

Här hemma är det full fart på gåvagnen som går fram och tillbaka vilket ger den här morsan en massa jobb att vända vagnen hela tiden. När hon inte går omkring med den så möblerar hon om i köket. Hon flyttar runt stolarna hela tiden så långt det går så de brukar stå ut med väggarna. ☺

Ett försök att fota henne när hon går med vagnen men hon ska naturligtvis flina upp sig. ☺

Flyttar stolar...

...så långt det går.

Och sedan tar vi nästa stol... (lägg märke till stolen i bakgrunden)

...och nästa.

På ettårskalas

Nellie har varit på sitt första kalas och det var en galenpanna jag hade med mig. ☺ Hon var åtminstonde trevlig och vinkade och sa Hej till Rebecka innan hon härjade loss bland hennes saker. Det är ju alltid så kul och komma hem till någon annan och leka med deras saker. ☺

Till bords så slängde hon omkring tallrik, sked och underlägg så allting bara flög och dessutom var plasttallrikarna jätteroliga för dem kunde man kika igenom. Det var första gången hon fick tårta och när hon äter själv använder hon händerna och när det fastnar kletiga saker på hennes händer brukar hon slå dem mot bordet eller något underlägg så det lossnar. Så när Nellie skulle äta kletig tårta slutade det med att hon kastade tårta på golvet och slickade sedan tallriken. Det är tur att hon är liten och söt. ☺

Klicka på bilden så är det lättare att se.

Födelsedagskortet till söta Rebecka.

Grattis kusin

Idag säger vi och Nellie grattis till äldsta kusin som fyller år. Vi har skickat upp ett litet jordgubbskort som grattis och hoppas det har nått hela vägen upp till henne idag. ☺

Massor av grattiskramar och vi håller tummarna extra hårt idag. ☺

Kompisbesök

När Nellie var liten fick vi låna både babygym och gåstol och som tack för lånet bjöd vi hit dem på middag. Charmiga, busiga Hugo sprang omkring här och Nellie gjorde så gott hon kunde för att hänga med. Men Nellie ville också gå så det blev att hänga med en del som känns i ryggen efter ett tag. Båda ville naturligtvis leka med gåvagnen så vi hittade denna lösningen att Nellie satt i vagnen istället. ☺



Det var hyfsat väder så vi gick ut i trädgården en sväng. Hugo tyckte att trappan var den roligaste lekplatsen.



Men Nellie var måttligt road av det för hon hade fullt upp med att ta av sig jackan och blev inte alls glad när man drog upp dragkedjan igen.

Grattis till bloggen i efterskott

Missade helt att den här bloggen har passerat ett-årsstrecket sedan första inlägget. Ibland tycker jag det är lite kul att gå tillbaka och läsa från början. Det firar jag med lite bilder på en cool sommartjej som jag bara inte kan låta bli. ☺ Hon var så intresserad av mina glasögon så hon fick väl prova dem på då. ☺

Förra året blev vi utan körsbär, men i år ser det ut att bli en hel del igen. Det var det även första sommaren vi bodde här, men allt som blev kvar efter fåglarnas fest var en liten kärna som hängde i trädet. I år funderar vi på att hänga upp cd-skivor eller nått i trädet så vi kanske får en liten chans att få smaka.

Förra våren var jag och karvade en del på de här buskarna vilket resulterade i att de inte blommade något vidare. Jag var där med såg och sekatör fel tid på året men de var så risiga så det fick bli så. Men i år så blommar de rejält igen och det ser ut som vi har stora snödrivor i trädgården.